Innan dieselmotorer och elektricitet började användas för att driva maskiner, var man hänvisad till vind- eller vattenkraft, såvida man inte fick ta till muskel- eller hästkrafter. Vindmöllan i Perslund är ett monument från den tiden. Den stod före flyttningen på höjdsträckningen i norra änden av Norra Storgatan. Möllan utnyttjade vindkraften från sekelskiftet 1900 till en bit in på 30-talet, då den fick elektrisk motor för att grovmala fodersäd.

Möllan, väderkvarnen, är en så kallad Holländare med huv som kan vridas så att vingarna fångar upp vinden. Möllan byggdes 1879 i Höör i mellersta Skåne. Vid sekelskiftet köptes den av möllardrängen Olof Andersson. Han rev möllan och återuppförde den vid norra utfarten i Åstorp. Där verkade den under olika ägare åren 1907-1966.

 I början av 1970 talet överlämnades möllan som gåva till Åstorps Hembygds-förening, som rev den och återuppförde den i Perslund.

Möllan är helt komplett med kvarnstenar, axlar och kugghjul av trä, vingar med segel och hissutrustning  för mjölsäckar.

Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 1384

Gravfältet i Perslund, som härstammar från järnåldern, är det första beviset på ett samhälle vid åsens fot. Fältet återupptäcktes först i slutet av 1800-talet, då bönderna drev upp sina svin till ekdungen för att äta ekollon och då rotade fram gravstenarna.

Arkeologiska undersökningar 1928 resulterade i att man fann brända människoben, träkol, prydnadsföremål och krukskärvor. Nya undersökningar 1986 visade, att gravfältet innehåller 53 fornlämningar i form av stensättningar, skeppssättning, kantställda stenar och stensamlingar, men sannolikt har fältet varit avsevärt större innan järnvägs- och vägbyggen raserade fornlämningarna. Gravfältet tillkom för ca 2000 år sedan.

På gravfältet byggdes vid sekelskiftet ett danspalats, som brann ner 1930. Äldre åstorpsbor sade då, att det var straffet för att man dansade på förfädernas gravar.

Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 1093

Som ni kan se så finns det många intressanta utställningar som vi har byggt upp under årens lopp. Många frivilliga ställer upp glatt varje måndag och tisdag eftermiddag.

Män som kvinnor snickrar, målar, registrerar, syr, odlar och bygger upp och kompletterar våra utställningar. Utan dem stannar hembygdsföreningen upp och slutar att utvecklas.

Vill du bli en av oss?  Ta kontakt med någon i styrelsen eller kom ner under någon av våra aktiviteter. Det finns alltid plats för fler hjälpande händer och ett gott skratt! 

Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 1022

På 1700-talet utgjordes Björnekulla by av ett 20-tal mindre gårdar. En av dem, Björnekulla nr 14, kallades Östergård. Den låg på nuvarande kyrkogården öster om den dåtida gamla medeltidskyrkan. Östergård likaväl som tolv andra gårdar, ägdes av Vrams Gunnarstorps gods.

Vid enskiftet omkring 1810 fick flertalet av dessa frälsegårdar rivas för att återuppbyggas på obrutna marker. Östergård fick sig tilldelad jord strax väster om Björnekulla klint nedanför Skogslund. Byggnaderna härrör från tiden före 1783 med undantag av drängkammaren och dragonhuset, som tillkom omkring sekelskiftet 1800.

Den kringbyggda gården levde kvar som jordbruk på sin nya plats till mitten av 1900-talet. Då överlämnades manbyggnaden som gåva till hembygdsföreningen av de sista brukarna, syskonen Ingeborg och Carl Linde. Återstående delen av "Lindesgården" revs i mitten av 1970-talet och återuppfördes i Perslund under åren 1979 - 1982.

Som en kommentar till ovanstående kan man ju fundera lite över arbetet med att flytta en gård. Alla stenar, bjälkar, tak-pannor, virke och övrigt material måste märkas för att hamna på rätt plats vid återuppbyggnaden och den sista "flytten" till Perslund utfördes helt ideellt av människor, som var intresserade av att bevara gården till eftervärlden!

Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 1167

Varför detta intresse för Åstorp med omgivningar?

Det är ju mycket trevligare på Mallorca eller i Paris. Eller hur? Och ändå vistas vi här större delen av året. Kan det bero på att vi inte vågar ta språnget? Eller på att vi har våra rötter här? Då blir man samlare av föremål och historier.

Landskapet kring Åstorp omfattar slätten och åsen. I stora drag har det sett likadant ut sedan isen smälte bort för 15 000 år sedan. Men det finns idag inte en kvadratmeter mark utan att den är påverkad av människor. Vi lever i ett ”kulturlandskap” på gott och ont.

I det stora hela är den kultur vi skapat i landskapet på gott. Tack vare den har det varit möjligt att livnära sig här på jakt, samlande av växter, djurhållning och jordbruk och till och med fiske. För det är viktigt att komma ihåg att ännu för 100 år sedan var det naturmiljön som direkt var förutsättningen för människans existens - och som tvingade dem till ett drygt arbete för födan.

Av kanske 500 generationer människor som levt här sedan istiden, är det bara de fyra senaste, som haft möjligheter att välja andra sysselsättningar än jordens bruk. Men fortfarande är vi alla i allt väsentligt beroende av ett levande landskap. Det gäller vatten och luft lika väl som mark och sol.

Det är mot den här bakgrunden och förhoppningen att människor i andra hembygder känner detsamma som vi inte ska vara så där lite allmänt snälla om vår bygd. Vi är så förbannat tvungna om vi vill att människan som art ska ha en framtid här.

Därför tycker vi om Åstorps hembygd

Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 1134
Början