Sedan Klinten hade kommit till, dröjde det inte länge, förrän trollen upptäckte vilket fint hus det kunde bli där. En trollfamilj slog sig ner och trivdes väl. Så småningom växte familjen, så att Klinten inte räckte till. Då fick man bygga ett nytt hus i trolldalen bakom Klinten.

Trollens grannar bodde i en liten gård, just där makadamfabriken nu ligger. Där sprang trollen ut och in och lånade gärna än det ena och än det andra. Bondfolkets tålamod med dem tog slut till sist och när trollen en julafton ville låna bondmorans fina juldricka, sade bonden nej. När bondmoran sen gick ut för att tappa upp dricka, kom ingenting ur tunnan. Inuti fanns bara spindelväv och mögel.

För det mesta var trollen godmodiga. Inte ens när kyrkan byggdes försökte de skada den. Men en söndagsmorgon, när trollmor satt och läste i sin trollbok på Klinten, började kyrkklockorna ringa. Då förstenades trollmor där hon satt, och där sitter hon än idag.

Trollen kunde inte stanna kvar längre så nära kyrkan, utan flyttade till andra trakter. Innan de gav sig iväg, lämnade de sina nycklar i gården. Nu är gården borta och nycklarna också. Det är mycket tråkigt, för en nyckel passade till kopparporten, en till silverporten och en till guldporten. Bakom portarna fanns tre stora salar, fyllda med koppar, silver och guld.

in Sägner
Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 989

I närheten av Bjönekulla klint bodde en man vid namn Skanne. Han hade tre söner och tre döttrar. När barnen var små, spådde någon, att sönerna en dag skulle döda sina systrar. För att detta inte skulle ske sände Skanne sönerna till främmande land, där de växte upp.

När de blivit vuxna, kom de av en händelse till Björnekulla en midsommarafton, de uppehöll sig i skogen och träffade tre flickor. Ingen av dem visste att det var deras systrar. Efter en tid tröttnade de på flickornas sällskap och ville bli av med dom. Därför dödade de dom med en yxa på en stor sten. Där detta hände, forsade en källa fram ur jorden. Vid källan ligger än idag stenen med märken efter yxhuggen.

Sönerna tog flickornas kläder och gick. De kom så till föräldrarnas gård och bad om nattkvarter och ville sälja flickkläderna. Föräldrarna kände igen döttrarnas kläder. Fadern blev så förbittrad att han dödade två av sönerna. Den tredje lyckades komma undan.

(Den här sägnen har två olika slut. Den ena låter så här:)

Den tredje sonen berättade sen för sina föräldrar, hur det hela hade gått till. Då ångrade fadern vad han gjort och lovade att bygga en kyrka för att göra allt gott igen.

(Här är det andra slutet:)

Den tredje sonen kom undan sin faders vrede. Han lovade sig själv, att där han kunde lägga sig ner i trygghet och sova för natten, skulle han bygga en kyrka. Han sprang mot Tranarp och lyckades där komma över Rönneå. I närheten av ån fann han en sovplats. På det stället byggde han vad han hade lovat. Så kom Källnas första kyrka till.

Skanne källa fanns kvar till omkring 1930, då den ändrades till en brunn. Man trodde förr, att vattnet i källan hade övernaturliga krafter, därför att de hemska morden begåtts där. Den som var sjuk kunde bli botad om han gick till källan en midsommarafton. Man kastade ett mynt i källan och tvättade sig med källans vatten på det ställe på kroppen, där sjukdomen fanns. Den sjukes mor skulle vara med. Ingen fick yttra ett ord under vandringen. Ännu i slutet av 1800-talet var det vanligt att en skara tysta människor på midsommarafton gick fram till källan, tvättade sig och offrade sina mynt.

Dagen efter kunde folk i trakten få ett givande "fiskafänge" i källan. Nu har källan torkat ut, och stenen med märkena efter yxhuggen är borta.

in Sägner
Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 1010

Det var en gång en jätte som bodde i södra Skåne. Han hade släktingar i Danmark, och ibland gick han och hälsade på dem. Då tog han alltid vägen över Helsingborg, för där är Öresund smalast. Ändå tyckte han att det var för brett att trampa över, så därför ville han göra en bro där. Han tog med sig en stor säck fylld med jord. Hålet där han grävt blev Ringsjön.

Så tog han säcken över axeln och gav sig iväg för att fylla igen sundet. Halva säcken hängde framåt och halva bakåt. Men det var hål på baksäcken så att jorden rann ut i en lång vall där han gick fram. Detta märkte inte jätten, men när han kom fram till Björnekulla tyckte han att säcken kändes lätt och lyfte av den.

Då föll resten av jorden från bakpåsen ner i en stor hög vid hans fötter. Bakom honom hade Söderåsen bildats, och där han stod blev det Björnekulla klint.

När jätten såg vad som hade hänt blev han så arg att han kastade framsäcken långt ifrån sig. Den föll ner vid havet och där bildades Kullaberg.

in Sägner
Publicerad 04 augusti 2017
Träffar: 1003
Början